Remissyttrande
2021-02-25
Remissyttrande över utkast till lagrådsremiss Kompletterande regler för uppehållstillstånd vid gymnasiestudier
Sammanfattning:
Majoriteten av de som omfattas av nya gymnasielagen, NGL, utbildar sig inom yrken där det råder brist på arbetskraft. Effekterna av Corona har dock påverkat branschernas vilja och förmåga att anställa personal och därigenom har även den här gruppen påverkats negativt av pandemin.
Idag har cirka 50 % av alla unga under 25 år korta anställningar eller timanställningar. De korta anställningarna är dessutom vanliga bland arbetare (jämfört med tjänstemän) inom vård och omsorgsyrken samt inom offentlig sektor. Det är inte svårigheten att försörja sig som är problemet för NGL-ungdomar generellt sett utan att hitta en anställning som löper under tillräckligt lång tid.
Vi ställer oss därför bakom de föreslagna förändringarna i promemorian, men vill lägga till kompletteringen att även kortare visstidsanställningar bör godkännas för denna grupp. Detta för att kortare anställningsformer “otrygga anställningar” är särskilt vanliga bland unga på den svenska arbetsmarknaden och är den gängse ingången till ett yrkesliv. Även de som omfattas av NGL bör ha möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden genom att börja med kortare anställningar.
Kortare visstidsanställningar är den vanliga ingången för unga på arbetsmarknaden
Den stora majoriteten som omfattas av nya gymnasielagen har valt att gå ett yrkesprogram på gymnasiet, och dessutom inom yrken där det råder brist på arbetskraft. Statistik från Arbetskraftsförmedlingen/Kampanjen Redo[1] visar att den klart vanligaste utbildningen är inom vård (vård- och omsorgsprogrammet).
Deras utbildningar och drivkraft gör att de är uppskattade på den svenska arbetsmarknaden. Däremot har de, i likhet med många andra unga på den svenska arbetsmarknaden, svårt att inom sex månader från avslutade studier hitta ett jobb med de anställningsformer som lagen kräver (tillsvidareanställning eller visstidsanställning på minst två år från Migrationsverkets prövning). Att kunna försörja sig själv inom en rimlig tidsram är något som uppskattas av samtliga parter, men att försörja sig själv är inte samma sak som att ha en tillsvidareanställning eller längre visstidsanställning. Det normala insteget för yngre människor att påbörja sin yrkesbana är genom kortare anställningar.
Lagen om anställningsskydd klargör att tillsvidareanställning är den normala anställningsformen och den som används om inget annat avtalas. I teorin ser det dock annorlunda ut. Statistik från LO visar att bland unga under 25 år har cirka hälften kortare anställningar. Många som har korta anställningar kan försörja sig, de är varken arbetslösa eller utan försörjning och från en kort anställning går de vidare till nästa.
Enligt statistiken från LO (Det goda arbetet – anställning under en begränsad tid, 2019) [2] är 53 procent av alla sysselsatta i gruppen 16-24 år sysselsatta i en tidsbegränsad anställning. I åldersgruppen 30-44 år är det endast 10 procent som har en tidsbegränsad anställning, för att sjunka till 7 procent för gruppen 45-64 år.
Samma källa visar att det är vanligare med tidsbegränsade anställningar i vissa branscher, tex inom socialtjänster, där hemtjänst ingår. Där har 32 procent av de som arbetar tidsbegränsad anställning. Flera kommuner är beroende av timvikarier inom äldreomsorgen, här finns många av de som omfattas av nya gymnasielagen. Att de inte får en tillsvidareanställning är inte för att de inte behövs, utan beroende på faktorer som inte kan påverkas av de arbetssökande.
Vidare har utrikesfödda särskilt ofta en tidsbegränsad anställning. Medan 13,6 procent av de inrikesfödda arbetstagarna hade en tidsbegränsad anställning 2018 var motsvarande siffra för de utrikes födda 21,8 procent.
Otrygga anställningar är även vanligare inom arbetaryrken jämfört med tjänstemannayrken. Det är inom den förra som vi hittar målgruppen. Deras anställningsformer är alltså en struktur på den svenska arbetsmarknaden, inte något som kan lastas en individ.
En tillsvidareanställning i sig är inte alltid något som garanterar en lång anställningstid. En tillsvidareanställning kan sägas upp pga arbetsbrist, med kort anställning är en månad vanlig som uppsägningstid, medan en visstidsanställning vanligen inte kan sägas upp före slutdatumet. I praktiken kan visstidsanställningar på såväl sex månader som ett år vara längre än en tillsvidareanställning.
Detta sammantaget gör att vi vill lägga till kompletteringen att även kortare visstidsanställningar, på 6-12 månader, bör godkännas för denna grupp.
Behov av 12 månader istället för 6 månader
Förslaget på att målgruppen ska få 12 månader istället för dagens 6 månader för att hitta en anställning, skulle göra att de berörda har den tid på sig som behövs för att hitta en längre anställning på det sätt som den svenska arbetsmarknaden fungerar idag. Personerna har då också tid på sig att hinna ha en provanställning som övergår till tillsvidareanställning. Provanställning har inte varit avsett som en generell rätt att provanställa alla nya medarbetare, provanställning var tänkt att användas just för personer med svagare anknytning till arbetsmarknaden. I förarbeten till LAS kan man se att de som man tänkte på skulle vara aktuella för provanställning var bl a ungdomar som inte kunde uppvisa de kvalifikationer eller tidigare arbetslivserfarenhet som krävs för arbetet. Det är därför rimligt att denna grupp ska få tid på sig att ha en provanställning som sedan övergår i en tillsvidareanställning. Vi vet dessutom att provanställning nästan har blivit legio på den svenska arbetsmarknaden när det gäller tillsvidareanställningar.
Med 12 månader hinner personerna skaffa sig mer arbetslivserfarenhet och kommer att ha lättare att få en längre anställning till prövningen görs hos Migrationsverket.
Halvtidsstudier främjar behovet av kvalificerad arbetskraft
Vidare att godkänna halvtidsarbete i kombination med halvtidsstudier ligger i linje med arbetsmarknadens behov och ett synsätt där fler behöver fördjupade studier efter gymnasiet. I målgruppen finns det många med stor kapacitet att fortsätta med vidare studier, ofta som en påbyggnad. Med dagens utformning kan studiebegåvningar inte fortsätta sina studier pga kravet på heltidsarbete, vilket är ett resursslöseri för det svenska samhället samt för den enskilde individen.
/Åsa Ohlsson
asa.ohlsson@mimkunskapscentrum.se
För:
Projektet Arbete Rätt Fram/Mim Kunskapscentrum, Göteborg/Uddevalla/Mölndal, projektledare Yllka Sheqiri Albrektson
Arbetsmarknadsprojektet Jobbprepp, Värmdö kommun, projektledare Eva Brandsma
Hopp med Jobb/Ensamkommandes förbund, Stockholm, projektledare Pia Hall
Kampanjen Redo/Arbetskraftsförmedlingen, ordförande Emma Dalväg